Nu får du veta hur det känns.

Att bli sviken av dig igen, och igen, och igen, och igen.

Det gör så här ont.

Du tror att jag är naiv och blåögd, att jag är lättmaipulerad och dum. Sanningen är att jag förstår allt. Jag har förstått vad du gör mot mig hela tiden, jag har bara hoppats att du ska ändra dig. Att du ska behandla mig som jag förtjänar. För vet du en sak? Jag har alltid stöttat dig, alltid försvarat dig och alltid försökt förstå. Jag har fått backa för att du ska få som du vill och jag har tagit smällarna åt dig. För att du inte ska må dåligt.

Jag har förstått hela tiden. Ända sedan jag var liten. Ibland vill jag inte se åt dig, andra gånger betyder du allt för mig. Varför ska det vara så svårt att bara släppa allt och inte bry sig?

Det är du som är den vuxna, men det är alltid jag som tagit hand om dig.

Om du läser det här kan du väl bara ringa? Jag måste få prata med dig och det här verkar vara det enda sättet.

Det är fan skrattretande hur vi människor behandlar varandra. Vi skapar stora problem av småsaker, sårar, utnyttjar och lurar varandra, ljuger och beter oss som de egoister vi faktiskt är. Som om var och en sköter sig själv.

Det låter så fint jämt. Lojalitet, vördnad, empati och godhet är vad alla pratar om, men i praktiken ser det inte riktigt ut så va?

Sluta snacka en massa skit och sluta ljug så kommer det här nog bli bra.

Jag känner mig bara så jävla lurad och dum i huvudet ibland.

Ska sluta tro så gott om alla, för jag får tydligen ändå inget för det..

Och det värsta är att du sitter där och känner dig träffad men inte fan gör du något åt det. Patetisk och ynkliga, det är vad ni är.

Lilla Engla mördades brutalt.

Tänd ett ljus för henne och hennes familj klockan 21.00 ikväll. Många fönster ska lysa för Engla.

Du är precis som alla andra.

Och jag hatar det.

FY FAN, rent ut sagt, vad deprimerad jag blev när jag klev utanför dörren imorse.

Glad i hågen för att jag och Elin äntligen tagit oss tid att sola kliver jag ut i världens vinterlandskap. Jag som skulle ha sommar nu? Det verkar inte vädret bry sig om..

Det känns som om den här långa, trista, halvkyliga vintern aldrig kommer ta slut. Tänk om man hade en skoter i alla fall. Då hade det varit mycket roligare. Nej! Nu får det vara nog med det här, ge mig sol, sopade gator, gröna ängar, varmt vatten, grillning, gatufesten, fest och glada människor. NU.

Får man planera sitt liv?

Klart man kan! Men frågan är om det är bra..

En kortsiktig planering behövs nog för att få allt att funka och för att komma någon vart i livet, men långsiktiga planeringar håller sällan. Man ändrar sig, klarar inte av sina mål eller siktar helt enkelt för högt.

När jag var tolv år gammal skrev jag en lista på vad jag skulle uppnått innan jag var tjugo.

• Körkort
• En Mustang
• Ha rest till USA
• Börat plugga på universitet
• Fått ett barn
• Hittat killlen jag vill leva resten av mitt liv med
• Vara bästis med Cilla fortfarande
• Bo i en stor lägenhet, kanske hus
• Lärt mig jonglera
• Vara proffsdansare
• Ha en katt
• Sett en giraff

..Och så fortsatte den.

Jag har uppnått en och en halv sak på sen här listan. Jag pluggar och jag bor i en liten lägenhet. Katten dog.

Jag har inte ens lärt mig jonglera och jag har inte sett en giraff.

Kämpar jag inte tillräckligt för att nå mina mål och önskningar eller siktar jag för högt?

Ärligt talat är de flesta grejer på den här listan fortfarande mina drömmar men jag har ju ingen aning om dom kommer förverkligas eller om dom kommer fortsätta stå nedkladdade i en gammal dagbok jag skrev för åtta år sedan.

Vi vill åka till Tobbe-transa, han är nog inte hemma men vi chansa.

Hoppas han är vaken. Eller kanske naken?

Eller så åker vi till Fippe och där kan vi kanske pippe?

Om inte blir det en sväng till Ch där vi kan ta av våran bh.

Eller så behåller vi den på så kanske vi får den att stå, för våra bröst är så små.

Eller så åker vi till Danne B, där ingen nuppning kan ske.

För han har skaffat tjej och det är inte våran grej.

I Fiskja kan vi med Pelle leka och har lär inte skeden neka.

När vi sedan vaknat upp är vi sugna på lite nupp därför åker vi till Nicke-prupp.

Fast då blir inte Carro glad så vi ger henne lite choklad.

Hon följer med oss till Palle där vi får mysa med hans nalle som heter Kalle.

Efter ett litet tag får vi syn på Dennis och han är en riktig spännis.

Men han bjuder oss på latte och sen säger vi hej till Matte!

If you want something in life, reach out and grab it.

Det är en line som en vän till mig använder sig av.

Det är något jag också brukar leva efter. Att allt är möjligt. Att om man kämpar tillräckligt så får man det man vill.

Men hur gör man om Det är så långt bort att man med alla medel inte når det? Hur mycket man än försöker? Måste man försöka ännu mera då eller ska man ge upp?