Ung och blåögd (?) som jag är trodde jag att jag kan bidra med något i skolan. Lärarhögskolan är dock under all kritik och jag tvivlade på att jag någonsin kommer kunna bidra med mer än stoff ur lärarböcker till mina framtida elever. Detta eftersom viktigare frågor än amerikas presidenter och huruvida Polen hade hotat Tyskland innan andra världskriget fick jag väl knappast lära mig. Jag hade valt samhällskunskap och historia som mina ämnen. Samhällskunskap kan vara ett bra ämne om man tillåts snudda vid lite "känsligare" ämnen som en föreläsare så vackert uttryckte det. Dock finns det alldeles för många relger och riktlinjer om vad du får diskutera med dina gymnasieelver.
Kulmen togs när jag fick veta att vi inte ens kommer att snudda vid konflikthantering eftersom "alla individer är olika". Det vet väl jag också! Men bara för att alla är olika måste vi väl kunna få lite kött på benen inför framtida eventuella problem? De små tips vi kanske kunnat få borde ju i alla fall bidra till att som lärare fatta vettiga beslut?
Nej.. individualisering i alla ära, men någon måtta får det allt vara.

Nu lägger jag den här skiten på hyllan, jag kan omöjligt göra någon skillnad som lärare när Sverige och dess skolledning har saboterat både lärarutbildningen och skolan genom att sätta regler, gränser och riktlinjer ingen förstår sig på och som själper mer än hjälper. Och allt bara för att dom KAN och för att på något, outgrundat sätt försöka göra den Svenska skolan unik.